Kris och suicid

Självmord som ibland kan kallas suicid är en medveten handling att ta sitt eget liv.

Följande steg ingår i självmordsprocessens :

• -         Dödstankar och dödsönskan
• -         Självmordsplaner och självmordsönskan
• -         Självmordsplaner och självmordsförberedelser
• -         Självmordsförsök
• -         Genomfört självmord
• En person går inte alltid igenom alla stegen.

Orsaker

• -         Bakomliggande faktorer

Sårbarhet som kan bero på genetisk ärftlighet, barndomstrauma eller en svår livssituation.

• -         Utlösande faktorer

Separationer

Konflikter

Mobbning

Arbetslös

          Självmordsbeteende kan smitta på ett psykologiskt och socialt sätt. Självmord kan påverkas via media och internet när man är ensam.

• -         Tänkbara motiv

Svår depression och schizofreni

Tidigare självmordsförsök

Missbruk

Svår kroppslig sjukdom

Ensamhe och brist på socialt nätverk

Arbetslöshet, ekonomisk katastroff eller att man kännner svår skam och skuld.

Det är viktig att upptäcka om en person har självmordsplaner så att han kan få hjälp och behandling. Anhöriga kan också ge information med denna bedömning.

Behandling vid självmordsplaner och självmordsförsök  behövas omedelbart. Många personer skrivs in på en psykiatrisk avdelning, ibland med hjälp av psykiatrisk tvångslagstiftning. Syfte är att skydda personen mo nya självmordsförsök och att planera behandling som på sikt leder till psykisk hälsa och välmående.  Vid psykisk sjukdom ges lämplig läkemedels- och psykologisk behandling. Om en ung människa är självmordsnära deltar ofta hela familjen i terapi eller samtal.

Omvårdnad i mötet med självmordsnära människor

• -         Möt en självmordsnära vårdtagare på ett respektfullt sätt.
• -         Möt en självmordsnära vårdtagare med en rak öppenhet
• -         Visa omtanke och respekt vid övervakning av en självmordsnära vårdtagare
• 
  

Svårigheter och kompetens

• -         Som vårdare behöver du blir medveten om och bearbeta egna känslomässiga reaktioner på självmordsbeteende.
• -         Som vårdare måste du kunna förmedla medkänsla och hopp utan bli överdriven i din entusiasm

Mål för självmordsprevention

Enligt förslag till nationellt program för suicidprevention finns det mål för självmordsprevenion som följande ;

Övergripande mål

Ett nationellt mål för självmordsprevention för att kontinuerligt minska antalet självmord och självmordsförsök.

Delmål

• -         Kunskap

Öka kunskapen i syfte att minska stigma samt öka insikten avseende psykisk

ohälsa och dess yttersta konsekvens självmordsförsök och självmord.

• -         Samverkan

Öka samverkan och samordna nationella, regionala och lokala insatser kring

en självmordspreventiv strategi.

• -         Högriskgruppstrategi

Främja den psykiska hälsan i befolkningen och följa upp riskgruppernas och särskilt högriskgruppernas och sårbara gruppers sammansättning och utveckling med fokus på barn och ungdomar.

• -         Säker hälso- och sjukvård med patient och familj i fokus

Öka kvaliteten beträffande tidig upptäckt, vård och behandling av psykiskt

sjuka och självmordsnära personer.

• -         Forskning

Stödja kvalificerad suicidforskning.

Strategier

I alla strategier och åtgärder bör hänsyn tas till ålders-, köns- och mångfaldsaspekter.

• -         Ökad medvetenhet i befolkningenom psykisk  ohälsa och jälvmordsproblem:

Genom kontinuerlig, och till olika målgrupper anpassad, information.

Genom stimulans till samtal om existentiella frågor.

• -         Utbildning och utveckling

Genom grundutbildning inom universitet och högskolor av alla som kommer att ha kontakt med människor som lider av psykisk ohälsa eller är självmordsnära.

Genom skräddarsydda program för organisationer med stödjande och behandlande funktioner.

• -         Stöd och behandling

Genom tidig identifikation, rätt bemötande och behandling av personer med

psykisk ohälsa och självmordsproblem inom hälso- och sjukvården, socialtjänsten, skolhälsovården m.fl. instanser som möter självmordsnära personer.

Genom högsta tänkbara kvalitet beträffande alla insatser.

Genom kontinuerlig fortbildning av personer som i sin yrkesverksamhet har

kontakt med människor som lider av psykisk ohälsa eller är självmordsnära.

Genom att stödja sårbara  personer i kris, med depression, missbruk eller

annan psykisk ohälsa i deras naturliga miljöer: arbetsplatser, föreningslivet,

skolan osv.

• -         Barn och ungdom

Genom utbildning och träning av elever och vuxna som kommer i kontakt

med barn och ungdomar, i att känna igen och hantera konflikter, kriser, depressioner och självmordsproblem. 

Genom utbildning och träning i att uppmärksamma signaler på suicidalitet

och riskfaktorer i familjer samt hos barn, elever och studerande.

• -         Vuxna

Genom att uppmärksamma och öka stödet till personer i relationskriser och

andra typer av kriser samt vid psykologiska påfrestningar i arbetsmiljön.

Genom utveckling av kunskaper om krisreaktioner, krisbearbetning, depressioner, missbruk och självmordsbeteende.

• -         Äldre

Genom utveckling av kunskaper om depressioner och självmordsbeteende i

ålderdomen.

• -         Utsatta grupper

Genom att prioritera upptäckt och behandling av högriskgrupper och sårbara

grupper.

Genom att öka den sociala kompetensen att möta självmordsnära deprimerade personer, missbrukare av alkohol och narkotika, hiv-smittade, aidssjuka, HBT-personer och personer som har utsatts för kränkningar.

• -         Samarbete

Genom att stärka samarbetet mellan och utveckla samarbetsarenor för olika

instanser som kommer i kontakt med sårbara, psykiskt sjuka och självmordsnära personer.

Genom att stärka samarbetet med anhöriga, Riksförbundet SPES och patientföreningar.

• -         Regional kompetens i suicidologi

Genom att stärka de sex regionala nätverken för självmordsprevention och

skapa förutsättningar för regionala kunskapscentra med sekretariat som är

tvärvetenskapligt sammansatta och knutna till universitetskliniker. 

• -         Nationell kompetens i suicidologi

Genom att stärka förutsättningarna för Nationellt centrum för självmordsforskning och prevention av psykisk ohälsa (NASP).

Genom att etablera ett nationellt suicidförsöksregister för uppföljning och

kartläggning av riskgrupper. 

 

Källförteckning

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9448/2006-107-23_rev2_200610723_bilaga1.pdf

Ann-Marie Göransson ( 2012), Psykiatri 1. Kina : Hung hing offset printing Co., Ltd.

Diagnosklassifikation

ICD-10

ICD-10 (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems - Tenth Revision) är den nu gällande upplagan av ICD, en allmänt accepterad standard för klassificering av sjukdomar, utgiven av Världshälsoorganisationen (WHO). ICD-10 färdigställdes 1992 och den senaste versionen är från 2011.

Socialstyrelsen ansvarar för den svenska översättningen av ICD-10 som då kallas KSH97 (Klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem 1997) och uppdateras årligen.

I december 2010 publicerade Socialstyrelsen ett nytryck av den svenska versionen av ICD-10. Från och med den 1 januari 2011 ersätter ICD-10-SE den första upplagan av Klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem 1997.

För psykiatrin vidkommande används ibland den amerikanska diagnosmanualen DSM-IV som komplement till ICD-10:s axel F. I Sverige är endast ICD-10 officiell diagnosmanual, och Socialstyrelsen har utarbetat ett omfattande konverteringssystem från DSM-IV till den offentligt godkända ICD-10. DSM-IV har därför ingen officiell legitimitet, vilket däremot ICD-10 har.

Syftet med ICD

Det primära syftet med sjukdomsklassifikationen ICD, International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems, är att möjliggöra klassificering och statistisk beskrivning av sjukdomar och andra hälsoproblem som är orsak till människors död eller kontakter med hälso- och sjukvården. Förutom traditionella diagnoser måste klassifikationen därför omfatta ett brett spektrum av symtom, onormala fynd, besvär och sociala förhållanden.

ICD är i första hand en statistisk klassifikation och inte en nomenklatur, det vill säga en förteckning över riktiga eller rekommenderade beteckningar eller termer. Klassifikationens språk är alltså inte bindande för formuleringen av de diagnoser som anges i patientjournaler eller annan medicinsk dokumentation.

ICD (WHO)

Den internationella klassifikationen ICD, International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems, har funnits i cirka hundra år och har reviderats tio gånger. Sedan 1948 ansvarar Världshälsoorganisationen (WHO) för underhållet av ICD. Den nu gällande versionen, ICD-10, är från 1990. Ett arbete pågår inom WHO med att uppdatera ICD-10 till en kommande ICD-11.

Svensk ICD

Den svenska versionen av ICD-10 heter ICD-10-SE, Internationell statistisk klassifikation av sjukdomar och relaterade hälsoproblem – systematisk förteckning. ICD-10-SE ersatte den första upplagan av Klassifikation av sjukdomar och hälsoproblem 1997 (KSH97) den 1 januari 2011. Klassifikationen är obligatorisk för rapportering till Socialstyrelsens hälsodataregister.

För att få en enhetlig och gemensam svensk uppdelning av diagnoskoderna i ICD-10-SE ska Socialstyrelsen godkänna alla förslag till ändringar, nya koder och fördjupningskoder. Förslagen ska skickas in enligt särskilda uppdateringsrutiner som finns att ladda ner här ovanför.

DSM-IV

Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM) är en handbok för psykiatrin, som innehåller standarddiagnoser för psykiatriska sjukdomstillstånd. Den ges ut av American Psychiatric Association (APA), men är brett använd över hela världen.

Den första versionen av DSM publicerades 1952, och de olika versionerna hänvisas till med romerska siffror. Den nuvarande versionen är DSM-IV, där IV indikerar att det är den fjärde utgåvan (upplagan) av handboken.

Kliniskt har DSM:s manualer betydelse utanför USA, men officiellt används istället ICD-10 för diagnos.

DSM-IV gavs ut 1994, och ersätte då DSM-III från 1980 och dess reviderade upplaga DSM-III-R från 1987. Den senaste reviderade upplagan av DSM-IV från 2000 kallas DSM-IV-TR, där TR står för Text Revision.

Diagnoskriterierna i DSM-IV finns publicerade på svenska under beteckningen Mini-D IV, som utkom 1995. En reviderad utgåva anpassad till DSM-IV-TR utkom 2002.

I Sverige används DSM-IV som ett komplement till ICD-10, International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems, vilket är det officiella diagnossystemet.

En diagnos i DSM-systemet görs utifrån en multiaxial bedömning. Det betyder att man ser till flera områden i patientens liv som kan vara relevanta. Detta framhävs ibland som en fördel framför ICD-systemet. DSM-systemets fem axlar anges nedan.

Axel I:         Kliniska störningar, exempelvis depression och psykos

Axel II:       Personlighetsstörningar och utvecklingsstörning

Axel III:      Somatiska sjukdomar eller skador

Axel IV:      Psykosociala problem

Axel V:       Global skattning av funktionsförmågan enligt GAF-skalan

Källförteckning

http://sv.wikipedia.org/wiki/DSM-IV

http://www.socialstyrelsen.se/klassificeringochkoder/diagnoskoder

http://sv.wikipedia.org/wiki/ICD-10

Ångestsyndrom

Paniksyndrom

Paniksyndrom eller panikångest är mycket svår ångest som kommer i attacker. Det är vanligt at attacken börjar plötsligt och varar mellan några minuter och en halvimme. Panikångest är en psykisk diagnos för en form av ångeststörningar som är vanligare hos kvinnor. Panikattackerna är mycket smärtsam. Människor som drabbas av misstolkar ofta de kroppsliga ångestsymtomen och tror at de har fått en hjärtattack och håller på at dö.  Det är vanligt att panikattackerna är förknippade med speciella platser eller situationer, t.ex. åka tåg eller flyger.

Orsaker

• -         Genetisk ärftlighet
• -         Transmittorsubstanser, hög orexiner
• -         Svårigheter i barndomen
• -         Bortträngda känslor och erfarenhet
• -         Kroppslig sjukdom eller droger
• -         Felaktiga tankemönster

Symtom

Panikångest kännetecknas av följande symtom :

• -         Skräck och panik
• -         Hjärtklappning och smärtor i bröstet
• -         Andnöd och kvävningskänslor
• -         Yrsel och darrningar
• -         Ostadighetskänslor, man känner sig ostadig i kroppen
• -         Stickningar i händer och fötter
• -         Svettningar och en känsla av frossa.

Behandling av paniksyndrom

Effektiva behandlingar  är kognitiv beteendeterapi (KBT) och behandling med läkemedel(kallade antidepressiva läkemedel). Behandling typ användas beror på hur patients sjukdom ser ut.
Patient kan även få psykologisk behandling (KBT) via internet. Han får då inom kort träffa en läkare för bedömning och under behandlingen har han kontakt med en psykolog.

Läkemedel ,så kallade SSRI-läkemedel, serotoninåterupptagshämmare, har god effekt mot paniksyndrom. De används till exempel om man har stora besvär av paniksyndrom, om man samtidigt har en depression eller ett beroende.

 

Generaliserad ångest

Vid generaliserad ångest är symtomen ine så fort som vid panikångest men det handlar om en överdriven oro. Man bekymrar sig för det mesta och har svårigheter att kontrollera sin ängslan.

Orsaker

• -         Genetisk ärftlighet
• -         Transmittorsubstanser, t.ex serotonin
• -         Svårigheter i barndomen
• -         Bortträngda känslor och erfarenhet
• -         Kroppslig sjukdom eller droger
• -         Felaktiga tankemönster

Symtom

• Generaliserad ångest kännettecknas av följande symtom :
• -         Man oro sig ständigt
• -         Man har svårt att koncentrera sig och är lättirriterad
• -         Man har sömnstörningar
• -         Man har muskelspänningar, som leder till huvudvärk och smärta
• -         Man har yrsel, svimningskänslor, hjärtklappning och magbesvär
• -         Man känner osäker

Behandling av generaliserad ångest

Effektiva behandlingar  är kognitiv beteendeterapi (KBT) och behandling med läkemedel(kallade antidepressiva läkemedel). Behandling typ användas beror på hur patients sjukdom ser ut.

Läkemedel och KBT har lika bra effekt. Läkemedelsbehandling ger snabbare resultat, medan KBT ger en mer varaktig verkan.

Tvång – tvångssyndrom

          Tvångssyndrom kännetecknas av tvångshandlingar och tvångstankar.

-         Tvångshandlingar är ritualer eller handlingar som repeteras jämn. Man tycker det var meningslös men måste göra för säkerhets skull. Man drabbas av ångest om man står emot tvångshandlingarna. Ritualer hjälper att minska ångest tillfälligt.

-         Tvångstankar är ständigt återkommande tankar eller impulser som kommer ofrivilligt. Tvångstankar brukar leda till tvångshandlingar.

Tvångssyndrom kallas även för OCD. Det är en förkortning av engelskans Obsessive-compulsive disorder.

Orsaker

• -         Genetisk ärftlighet
• -         Transmittorsubstanser
• -         Svårigheter i barndomen
• -         Bortträngda känslor och erfarenhet
• -         Kroppslig sjukdom eller droger
• -         Felaktiga tankemönster

Symtom på tvångssyndrom

Om du känner igen dig eller en anhörig i följande frågor bör du kontakta sjukvården:

-         Tvättar du dig mer än vad du egentligen tycker är nödvändigt?

-         Kontrollerar du saker mer än vad du egentligen tycker är nödvändigt?

-         Har du återkommande, ofrivilliga tankar som är svåra att slå bort?

Behandling av tvångssyndrom

Effektiva behandlingar  är kognitiv beteendeterapi (KBT) och behandling med läkemedel(kallade antidepressiva läkemedel). Behandling typ användas beror på hur patients sjukdom ser ut.

KBT innebär i korthet att patients stegvis och i överenskommelse med sin terapeut möter det som utlöser tvångshandlingarna. Exempelvis att smutsa ned händerna och att arbeta mot ångesten genom att inte omedelbart börja tvätta händerna. Efter en stund dämpas ångesten, utan att patient har tvättat händerna.

Patienten kan behandlas med läkemedel och KBT i kombination med varandra, eller var och en för sig. Det beror på hur patients sjukdom ser ut.

Agorafobi

Agorafobi är en ångest framkallas rädsla för öppna platser.Vid agorafobi (torgskräck) har man ångest för att befinna sig på vissa platser som man kan inte gömmer sig. Kanske man kan få svårt att lämna sitt hem. Det innebär att man undviker platser som är svåra att lämna om man skulle få en panikattack. Agorafobi kan också leda till depression och ångest. Det kan kraftigt begränsa ditt liv verksamhet.

Orsaker

• -         Genetisk ärfttlighet
• -         Transmittorsubstanser
• -         Svårigheter i barndomen
• -         Bortträngda känslor och erfarenhet
• -         Kroppslig sjukdom eller droger
• -         Panikattack
• -         Felaktiga tankemönster

Symtom

• -         Rädd för öppna platser
• -         Andnöd och kvävningskänslor
• -         Yrsel och darrningar
• -         Svettningar och en känsla av frossa

Behandling av agorafobi

Agorafobi behandlas med kognitiv psykoterapi, kognitiv beteendeterapi (KBT),  i kombination med gradvis exponering. och behandling med läkemedel(kallade antidepressiva läkemedel). Behandling typ användas beror på hur patients sjukdom ser ut.

 

Källförteckning

http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Paniksyndrom/

http://sv.wikipedia.org/wiki/Panik%C3%A5ngest

http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Generaliserat-angestsyndrom/

http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Tvangssyndrom/

Ann-Marie Göransson ( 2012), Psykiatri 1. Kina : Hung hing offset printing Co., Ltd.