Kluster A –
udda och excentriska personligheter (paranoid, schizoid och schizotyp).
-
Paranoid
personlighetsstörning,
-
Schizoid
personlighetsstörning,
-
Schizotyp
personlighetsstörning.
Kluster B –
dramatiska, impulsiva, emotionella personligheter (antisocial, borderline,
histrionisk och narcissistisk).
-
Antisocial
personlighetsstörning
-
Borderline
personlighetsstörning
-
Histrionisk
personlighetsstörning
-
Narcissistisk
personlighetsstörning.
Kluster C –
räddhågsna och ängsliga personligheter (fobisk, osjälvständig, tvångsmässig och
passiv-aggressiv).
-
Fobisk
personlighetsstörning
-
Osjälvständig
personlighetsstörning
-
Tvångsmässig
personlighetsstörning.
Paranoid
personlighetsstörning
Paranoid
personlighetsstörning innebär att personen är ovanligt misstänksam mot andra
människor. Misstankarna kan handla om att andra människor luras, använder eller
skadar honom/ henne. Personen är ofta upptagen med orättvisa misstro, funderar
om andra trohet eller trovärdighet. Detta gör att personen får svårt att lita
på andra och rädd för att tro på andra. Personen kan även ha grundlösa
misstankar motsin partner.
Bemötande
och behandlingsaspekter
Vi ska visa
respekt inför deras misstänksamhet. I stället för att försöka överbevisa
paienten om att man har goda syfte, kan det vara mer effektivt att vid
inledningen av kontakten säga t.ex.: ”Jag förstår att det kan vara svårt att
lita på mig eftersom vi inte träffats förut.”
När
personens mönster av misstro mot andra klart visar är det viktigt att sätta ord
på detta. Det kan också vara intelligent att peka på att denna misstänksamhet
även består av ett potentiellt hot mot behandlingskontakten. Det är vanligt att
patienter ber att få läsa sin journal. Som vid all annan dokumentation är det
viktigt att tänka på hur man formulerar sig. Studier som specifikt utvärderat
behandling vid paranoid personlighetsstörning saknas. I klinisk praxis kan man tänka
att behandla uppvisade tecken och symtom farmakologiskt. Detta kräver oftast
att individen har ett visst mått av sjukdomskänsla/sjukdomsinsikt.
Schizoid
personlighetsstörning
Schizoid
personlighetsstörning innebär en brist på intresse för sociala relationer.
Personen tycker om att vara själv och har få, om några, nära vänner. Personen
har svårt att visa känslor och kan verka ointresserad eller emotionellt kylig.
Han eller hon är ofta upptagen av fantasier och själviakttagelser (tänker om
sig själv), och känner sällan glädje inför aktiviteter. Personen saknar ofta lust
till sex med andra personer, tycker inte om sex.
Bemötande
och behandlingsaspekter
Det är
viktigt att respektera den schizoida individens behov av distans. För mycket
aktiv och emotionella terapeuter kan fårstås som påträngande, och hotfulla. Det
finns ingen grundad på erfarenheten och studier som rörande behandling av
schizoid personlighetsstörning, endast enstaka fallstudier. Här har såväl
beteendeterapi som kognitiv terapi visat blygsamma resultat.
Schizotyp
personlighetsstörning
Schizotyp
personlighetsstörning innebär ofta social isolering, och personen uppfattas ha
ett udda beteende. Personen saknar förmåga till socialt samspel och känner
obehag eller ångest i sociala situationer. Dessutom har personen ofta känslan
av att ha ett extra (magiskt) sinne, och tror på vidskepelse, klärvoajans,
telepati och liknande. Individens tal kan vara omständigt, vagt eller
metaforiskt. Ofta saknar personen nära vänner eller personliga kontakter utöver
den närmaste familjen.
Bemötande och
behandlingsaspekter
Det är
viktigt att ta hänsyn till dessa individers sociala ångest och lättväckta
misstänksamhet. Man bör undvika att vara för abstrakt, emotionell eller
familjär då detta kan misstolkas av individen. Det är också viktigt att alla typer
av vårdkontakter med dessa individer är välstrukturerade. I klinisk praxis
behandlas uppvisade tecken och symtom. Psykotiska symtom som förelegat under en
längre tid behandlas med antipsykotika.
Antisocial
personlighetsstörning
Antisocial
personlighetsstörning innebär att personen har en svag moralisk utveckling och
saknar respekt för andra människors rättigheter och för sociala normer. Ibland
kan personen handla olagligt, ljuga och luras. Personen är ofta impulsiv,
irritabel, eller aggressiv. Personen kan agera vårdslöst och ha bristande
respekt för egen eller andras säkerhet. Personen kan visa oberördhet eller
bortrationalisera situationer där han eller hon gjort någon illa, skadat, eller
stulit från någon annan.
Bemötande
och behandlingsaspekter
Personer med
antisocial personlighetsstörning saknar oftast motivation att förändra sitt
problematiska beteende. När de ändå söker sjukvård är det beror på andra skäl, t.ex. missbruk, ångest eller
depressivitet. Det kan också handla om olika typer av sociala problem eller
önskemål om recept på beroendeframkallande läkemedel.
Allmänt antisociala
personer tycker om enkla lösningar på problemen och de har svårt att godta
behandlingsförslag som innebär krav på eget ansvarstagande och egna bemödanden.
Det är lätt att bli luras av den antisociala individen som på olika sätt
försöker påverka behandlaren i önskad riktning. Här ställs stora krav på
professionalitet hos behandlaren samt struktur och ramar för det kliniska
arbetet.
I
behandlingsarbetet med antisociala personer ser man oftast drogmissbruk eller
sekundära konsekvenser av missbruk som ångest och depressivitet. Problem är att
uppmärksamma, identifiera och behandla. Man ska tänka att behandlingen kan vara
fel/negativ resultat på grund av patientens problematiska personlighet.
Borderline
personlighetsstörning
Borderline
personlighetsstörning innebär svårigheter att hantera känslor, turbulenta
mellanmänskliga relationer och ett extremt svart-vitt tänkande. Personen har
ofta svår separationsångest, och är inte klart förstår i viktiga relationer.
Personen är ofta impulsiv, till exempel slösaktig med pengar, kaotisk eller
vårdslös i trafiken. Vissa personer skadar sig själva, begår
självmordshandlingar, eller har svårt att kontrollera sin aggressivitet. Det
finns en osäkerhet i självbild och identitet. Personen känner ofta en
tomhetskänsla, och kan ibland bli misstänksam mot andra eller få
overklighetskänslor. Störningen kallas också för emotionellt instabil
personlighetsstörning.
Bemötande
och behandlingsaspekter
Individer
med borderline personlighetsstörning är många gånger motiverade för behandling.
Denna motivation är dock ofta obeständig – många studier har visat att
individerna har svårt att fullfölja behandling. Värme, empati och tydlighet är
nyckelord för att säkra behandlingskontakten. Det är svårt att sätta sig in i
det individen upplever. Det viktigt att lyssna och visa respekt för vad som förmedlas.
Dialektisk beteendeterapi (DBT) är en psykoterapiform som utvecklats specifikt
för kroniskt suicidala patienter med borderline personlighetsstörning. DBT är en
strukturerad terapiform som bedrivs dels som individualterapi, dels som
färdighetsträning. Färdighetsträning sker i grupp och är en rent pedagogisk del
av behandlingen.
Histrionisk personlighetsstörning
Histrionisk personlighetsstörning innebär starka känslouttryck, ett
orimligt stort behov av uppmärksamhet, och ett olämpligt förföriskt beteende.
Personen kan vara överdrivet livlig, flirtig, och dramatisk i sina gester och
känslouttryck. Personen söker ständigt efter uppmuntran och godkännande, och är
mycket känslig för kritik. Han eller hon vill vara i centrum av uppmärksamheten
och är ofta lättpåverkad av andra
människor. Personen tror på andra människor och tycker det var bar att har
andra människor i livet . Ständigt känsla påverkas av andra männoskor.
Bemötande och behandlingsaspekter
Individer med histrionisk personlighetsstörning är beroende av att få uppmärksamhet
och uppskattning av andra. Detta mönster blir ofta tydligt tidigt i den
psykiatriska kontakten och det är inte ovanligt att individen uppträder
förföriskt eller rent av utmanande gentemot behandlaren. Under behandlingen är
det viktigt att bemöta individen med empati och att lyssna, även när beteendet
är utagerande eller provocerande. Kanske det finns en djup osäkerhet som leder individen
till det ständiga sökandet efter bekräftelse. Studier som specifikt utvärderat
behandling vid histrionisk personlighetsstörning saknas. Vid ångestsyndrom och
depression är farmakologisk behandling motiverad.
Narcissistisk personlighetsstörning
Narcissistisk personlighetsstörning innebär ett stort
självhävdelsebehov ( att göra vad man vill), en överdriven grandios självbild,
och en brist på medkänsla inför andra människor. Personen att han har stora
förmågor , makt, skönhet, och status. Personen väntar på beundran från andra
och kan uppvisa arrogans mot andra människor. Han eller hon vill få speciella
förmåner och tycker om använda andra för sina egna behov.
Bemötande och behandlingsaspekter
Människor med narcissistisk personlighetsstörning kan te sig provocerande
och krävande. Att uppfylla egen behov använder den narcissistiska inte en framkomlig
väg. Rimlig kommer man längst med ett empatiskt bemötande och vänligt
formulerad information om vilka behandlingsalternativ som är realistiska. Det
finns en omfattande psykoanalytisk litteratur om begreppet narcissism, men
empiriska studier gällande behandling av narcissistisk personlighetsstörning
saknas.
Fobisk personlighetsstörning
Fobisk personlighetsstörning innebär en känsla av otillräcklighet, en
rädsla för kritik och negativa omdömen och för att inte vara populär. Personen
undviker social kontakt av rädsla för att bli fel och andra människor tycker
inte om det, klagar eller nekar. Självbilden är svag och personen tror att han
eller hon är låg nivå eller ointressant. Personen är ofta försiktig att inte ta
del i aktiviteter eftersom de kan visa sig vara pinsamma.
Bemötande och behandlingsaspekter
I mötet med individer med fobisk personlighetsstörning är det särskilt
viktigt att respektera individens behov av distans. Dessa personer är jätte
rädd för att behöva anförtro sin sårbarhet och sina rädslor åt en okänd person.
Den terapeutiska huvudfokuseringen bör inriktas på att förmå patienten
att pröva nya strategier i viktiga problemsituationer. För detta fordras att
man samtidigt försöker hjälpa patienten att bygga upp de psykosociala
färdigheter som krävs. Behandlaren ska ha såväl erfarenhet som eftertanke och
god empatisk förmåga, för att kunna gradera uppgifternas svårighetsgrad, så att
stegen på den långa och svår trappan mot
bättre funktionsförmåga blir möjliga att ta för patienten. Det går lätt att
finna aktuella problemsituationer i vardagen, men det är svårare att få
patienten att komma i kontakt med sin tankevärld och sina associationer.
Osjälvständig personlighetsstörning
Osjälvständig personlighetsstörning innebär en vilja att bli älska och
en rädsla för att lämnas ensam. Personen undviker att ta egna beslut och låter
andra ta ansvar och initiativ. Han eller hon vill ha stöd av en förälder eller
av sin partner. Personen har svårt att säga emot eller stå för sin åsikt, och
går hellre med på något de tycker är fel än att säga ifrån. Personen står
hellre ut med fysisk och psykisk misshandel än att leva ensam.
Bemötande och behandlingsaspekter
Psykoterapi brukar vara en framkomlig väg vid osjälvständig
personlighetsstörning. Olika terapiformer som psykodynamisk, kognitiv terapi
och kognitiv beteendeterapi har alla rapporterat goda resultat. Dessa patienter
vill att a behandlaren blir nöjd. Deras uppmärksamhet är inriktad på att
meddela sådant som de tror kan göra behandlaren positivt inställd, vilket gör
att denne lätt upplever patienterna som undanglidande när de ställs inför mer
precisa frågor. Osjälvständiga personer är uppfyllda av sin känsla av
inkompetens och de strävar definitionsmässigt efter att få en beskyddare. Det ligger
i störningens natur att någon annan skall lösa deras svårigheter. Den
terapeutiska fokuseringen ligger på individens bristande förmåga till naturligt
självhävdande beteende. Ett vanligt problem som varje behandlare av
osjälvständiga personer måste hantera, är patientens tendens att utveckla ett
patologiskt beroende till terapeuten. För mycket aktiv terapeut underblåser lätt patientens
grundproblematik.
Separationskänsligheten och beroendet av andra gör en person med osjälvständig
personlighetsstörning särskilt sårbar för att utveckla depressioner i samband
med avvisanden, separationer och förluster. I sådana fall måste läkaren
givetvis överväga att sätta in antidepressiv behandling. Det är här särskilt
viktigt att klargöra att behandlingen är underordnad det övergripande syftet
att stärka individens förmåga till autonomi, eftersom farmakologisk behandling
av en osjälvständig patient lätt förstärker upplevelsen av att individen inte
kan klara något på egen hand.
Tvångsmässig personlighetsstörning
Tvångsmässig personlighetsstörning innebär ett överdrivet aktiv och
prestationsinriktat levnadssätt som leder till att personliga relationer blir dålig.
Personen är upptagen av ordning,
detaljer, regler, mm att själva synpunkt med aktiviteten går misslyckas.
Perfektionismen stör förmågan att genomföra arbetsuppgifter. Personen kan vara
överdrivet engagerad i sitt arbete så fritiden är inte bra. Ibland kan personen
samla gamla saker eller värdelösa saker och ha svårt att lämna
dem. Personen är ofta snål , stelbent och envis.
Bemötande och behandlingsaspekter
Tvångsmässiga individer vill att ha bra prestation.Yrkesvalet går i
riktning mot arbeten som är rätt och arbetar hård. Förändringstryck i jobbet är
litet och arbetsbelastningen inte är för mycket hög, kan ofta en tvångsmässig
individ klara sig relativt bra. Bristen på flexibilitet blir ett allvarligt
handikapp när belastningen ökar eller när rutinerna måste ändras på arbetet.
Detsamma gäller i privatlivet,t.ex. om en partner genomgår en fas av personlig
utveckling och kräver en omdefinition av rollerna i samlivet. Den tvångsmässiga
individen är då särskilt känslig för depressiva reaktioner, vilket leda till
farmakologisk behandling.
Källförteckning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar